Hög

Blodfetter – för höga.
hba1c – för högt.
Jag är en stressad, fet rökare med sömnbesvär. Runt hörnet väntar hjärtbesvär, lungcancer och diabetes typ 2 på mig. Om jag inte skärper mig. Doktorn meddelade att nu gäller diet och en timmes rask promenad tre gånger i veckan. Nya tester i maj. Det börjar bli dags att älska livet igen. Vända ansiktet mot solen.
Ska bara göra en grej först…

Pollution Of The Mind

People speak small talk. Flesh too close in airports. Strangers you get on my nerves. Eyes staring at me. Faces looking unhappy. Headaches non stop guarantee. Pollution of the mind. Let’s be deaf and blind. Sometimes. Pollution of the human kind. Let’s be deaf and blind. Walking in bad smell. Sleeping in noisy hotels. Please, take a shower of silence. Friends clean your brain. You lost in sadness and pain. Sun can shine again.
Miss Kittin’ ”Pollution Of The Mind”. Sjukt bra.

Mitt i omställningen

Nu och ett par dagar framåt får jag jobba mitt i omställningens Sverige. Där gammal ekonomi motas ut av ny. Där handfast arbete byts ut mot kunskap. Det är spännande och synnerligen lärorikt. Information blir allt viktigare. Både den som kommer in i en organisation och den som går ut. I den skärningspunkten befinner jag mig. På en myndighet som genomgår förändringar.

Vanligast i Sverige

Ett akademiskt högdjur har idag presenterat forskningsresultat som visar att:

  1. Den vanligaste meningen som används i det svenska språket är: Jag vet inte.
  2. Den vanligaste siffran vi använder är: 0 (noll).

Jag är inte helt förvånad. För mig är det en snabb sammanfattning av Sverige och svenskarna. Däremot är jag inte helt klar på varför bokstaven E är den vi använder mest. Förstår inte heller den djupare innebörden av just det resultatet.
Än.

Ett fall för paranoian

Till sist gav den goda sidan i mig upp. Den onda sidan vann och nu har vi installerat ett larm i vårt hem. Efter att ha läst att vårt område är ett av de mest inbrottsdrabbade tog paranoian över.

Ingen mer säljterror i det offentliga rummet

diktaturlogo
På förekommen anledning har jag snabbexpedierat en punkt till på programmet till min diktatur. Det handlar om försäljarterrorn i det offentliga rummet. På en sträcka av femtio meter i en galleria söder om Stockholm hann jag ducka för följande frågor:

  • Tjena, vilken operatör ringer du med idag? (Läskigt slemmig yngling med hängiga jeans)
  • Hallå, har du VISA-kort? (Taffligt kostymklädd nisse från bank/finansinstitut)
  • Hej, hur mår du? (Ärtig ung tjej i vit rock med en liten mugg i handen)

Det enda jag ville var att hinna fram till Apoteket innan de stängde.
Då slog det mig. I min diktatur ska det offentliga rummet vara fredat. Människor ska inte behöva löpa gatlopp bland lurendrejare och unga människor som försöker tjäna pengar genom att sälja allt ifrån kvacksalveri till sin mamma. Därför har jag ett militant mysförslag: Marknadsföring och försäljning av tjänster och produkter på allmän plats blir förbjuden. Undantaget från detta förbud är lokalt och hållbart producerade produkter.
I likhet med detta blir det förbjudet att med skyltar, flygblad och annat som skräpar ned ägna sig åt dylika aktiviteter. Inga mer bröst på tunnelbanan. Inga klämkäcka räntefria lån på bussen.

Men, tänker du, hur ska det stackars näringslivet kunna sälja sina produkter? Då svarar jag att det här handlar ju om en diktatur, alltså finns det ingen fri marknad längre. Ha! Dessutom kommer jag se till att det införs ett nytt ämne i grundskolan. Nämligen Aktiv konsumtion. Där får barnen redan från det att de är små lära sig hur de på bästa och säkraste sätt konsumerar det de vill ha i sina liv. Allt om kontrakt, rättigheter och skyldigheter.

I min diktatur kommer den lilla människan ha makten över konsumtionen. Konsumtionen kommer således styra produktionen. Efterfrågan och tillgång, men på ett hjärtligare sätt. En friare marknad.