Skola och utbildning i min diktatur

diktaturlogoSom motvikt till alla kalla vindar om tvång ber jag att få presentera min syn på skola och utbildning.

I min diktatur kommer den enskilda och unika människan stå i fokus för samhällets utbildningsinsatser. Jag tror nämligen att människan själv är ganska kompetent att känna vad hon eller han tycker är roligt, lustfyllt och som kan fungera på arbetsmarknaden.
Det är inte samhället som ska diktera villkoren för vad individen ska lära sig. Det är individen som med sin kunskap ska bygga samhället. Därför kommer skolan i min diktatur skilja sig en hel del från den fängelseliknande instution vi kallar skola idag.

För det första: Ingen mer diffust objektiv sanning om vad kunskap är. Det är omöjligt att definiera vad en medborgare ska kunna. Därmed faller också jämförelser människor emellan med hjälp av betyg. Bort, bort, bort.

För det andra: Samhället ska hjälpa människan med kunskap om hur han eller hon själv kan finna den kunskap han eller hon tycker sig behöva. Alltså ska skolan som är gemensam för våra barn handla om inhämtandet av själva kunskapen: Källkritik, informationssökning och språkundervisning är således huvudämnen. Kombinerat med samhällsorienterade ämnen som lär ut vilka rättigheter och skyldigheter som finns i ett samhälle. Detta är det grundskolan ska fokusera på. Inte moraliserande gammal mossig kunskap som delar upp världen i vi och dom.

För det tredje: Grundskolan måste bli mer akademisk i sin karaktär. Även barn ska lära sig att bli kritiska granskare istället för passiva mottagare av korvstoppade sanningar. Prov är värdelösa jämfört med resonemang, diskussion och debatt.

För det fjärde: Lärare ska fungera som mentorer och vägledare och anpassa sina råd efter vad den enskilda individen behöver. Eleven finns inte för läraren. Människan finns inte för samhället. Det är tvärtom.

För det femte: Lärandet kan inte ske i ett slutet rum. Skolor behövs inte. Världen ligger utanför. Elever och lärare ska möta varann där det behövs, inte på förutbestämda anstalter.

För det sjätte: Lärandet är inte förvaring. I dagens skolväsende tvingas barn upp onödigt tidigt för att de påstås gå i skolan när de i själva verket förvaras medan föräldrarna är produktiva på sina arbetsplatser.

För det sjunde: Skola är inte reproduktion. Det är inte dagens arbetsgivares kortsiktiga vinstbehov som ska styra hur barnen utvecklar sin kunskap. Barnen är morgondagens handlingskraft. De ska få hjälp att ta sig in i framtiden. Inte hållas fast i samtiden och historien.

Det är några av argumenten. Klipp banden med den gamla förlegade synen på kunskap. Gå inte på lögnerna om att tvång, kontroll och betyg är de effektivaste sätten att lära ut kunskap. Det är nämligen så att det inte går att lära ut kunskap, eftersom kunskap inhämtas av den som behöver det.

På samma sätt som mat och dryck.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *