Kvar finns inga sommarbarn



Så var den lediga tiden över för den här gången. Tre korta, intensiva veckor. Extra allt. Men, nu är det över. Ikväll spelar jag både ”Den öde stranden” och ”Autumn leaves”. Jag hatar den här kvällen. Den är min födelsedag. Ett år till har gått. Och nej, jag lyckades inte vila den här sommaren heller. Nu är Österlen långt borta igen och livet i Kylarköping fortsätter.


















Letar efter liv


På hundpromenad i sommartiden vi ställde om till inatt. Letar efter liv. Organismer som kämpar. Som kommer att växa och vinna. Hittade några små fragmentariska varelser.

Det ska bli en bok


För fyra år sedan, inför valet 2014, reagerade en människa och gjorde något viktigt. Fredrik Marcus gjorde en egen kampanj där människor kunde visa att de inte funnits (i Sverige åtminstone) om inte någon annan hade korsat en gräns. Jag var med i kampanjen.
Nu kom en fråga om jag tillåter att bilden på mig används i en bok som fångar massor av livsöden som sett helt annorlunda ut om den där gränsen inte korsats. Jag svarar förstås ja. Om någon väljer ut just min bild och min lilla berättelse så får den förstås vara med.
Men, jag ber om att få byta bild. Eftersom jag på de här fyra åren som gått tappat 50 kilo i vikt och åldrats 75 år. Väljer dessutom en bild från Tempelhof i Berlin. En plats full av människor som korsat gränser. En gräns jag själv vill korsa.

GBG-Kiel


Trampade runt en dag till i GBG. Tröttnade på hålögda shoppare och fikade på Science Fiction-bokhandeln innan vi tog oss till Stigbergstorget, Bengans och Sjöfartsmuséet. Hängde där en stund, träffade en gammal vän och tog oss sedan på båten och till Kiel. Här är det fyra grader, fuktigt och gråregnigt. Men vi har det fint. Det går långsamt. Skönt.

Älska Majorna.

Vi hittade Nemo igen.

Fin utställning på Sjöfartsmuséet om människor som tvingas fly över hav.

Lämnar Sverige.

Det är fint att resa med Ella nu. Vi pratar och har det bra. På färjan hade de till och med bra vegomat nu. Världen förändras.

Lägger till i Kiel. Grått.

Det är skönt att komma hem. Det här är hemmahamnen. Borta.

Krokus på väg upp. I slutet av december. Ett annat liv är möjligt.

Vi gick och kollade en samlingsutställning med unga konstnärer på Stadtgalerie Kiel. Fint.

Kassettband.

Ett annorlunda musikstycke om en av mina favoritplatser här i Kiel.

Tände ett ljus i Nikolaikyrkan och tackade för att 2018 blir ett bättre år. Det svåra åren måste pausa. Eller ta slut nu.

Kiels fula citykärna förändras. Vattnet ska få ta mer plats. Det är oerhört rimligt. Mindre betong och asfalt, mer grönt och vatten.

Varelser jag älskar


Det var så länge sedan jag fotograferade på riktigt. Med riktig kamera och blixtljus. Jag hade glömt hur fint det är att ta hand om bilderna efteråt. Alla känslor som väcks i mig när jag ser vad som fångades, hur vackert livet är och hur mycket älskar dem. Jag måste fotografera mer. Igen.
Och att jag får fotografera Någon på det här sättet. Henne jag älskar. Sara.




En viktig dag


En viktig dag kan innehålla en flera timmar lång promenad. Genom lövskogar och reservat, till ett par gigantiska slussar som gör att stora fartyg kan åka mellan två hav, längs en hamnpromenad där jag passerar människor som tar upp sina segelbåtar för säsongen, kryssare och andra krigsfartyg, skutor, forskningsfartyg och stora färjor.
En viktig dag kan jag plötsligt hamna mitt i ett bröllop.
En viktig dag kan jag passera ett asylboende och se människor som pausats. Eller passera ett minnesmonument från ett världskrig där barnen uppmanas att lämna in sina krigsleksaker eftersom världen behöver fred, inte mer aggressivitet.
En viktig dag kan jag se en oväntad och fin konstutställning på besök från Berlin på temat Neue Schwartze Romantik.
En viktig dag kan jag lyssna i timmar på Owe Wikström när han läser sin egen bok ”Långsamhetens lov” och vila lugnt i en skön röst som säger kloka saker och får mig att förstå varför omgivningen inte fungerar för mig.
En viktig dag kan avslutas på ett av mina favoritställen i världen, TraumGMBH, med god mat, skönt häng och lyssnande.
En viktig dag kan vara idag.

























 

Jag saknar något

Jag skulle vilja kunna ta angelägna bilder igen. Med riktiga människor. Ikväll tog jag ett par snabba bilder av en person. Det fick mig att minnas hur det kändes.

Två veckor

Två veckor tillsammans med Någon. Två av de finaste och viktigaste veckorna jag upplevt. Jag älskar havet, lövskogarna, hedarna, löpturerna, vandringarna, stillasittandet, tältandet och samtalen, känslorna, skratten, tårarna…. det där med att leva på riktigt. Mest av allt älskar jag henne. Orden räcker inte riktigt, men etthundrasjuttiofem bilder talar. Jag är otroligt tacksam för de här dagarna.

Vem har flyttat in i mig?


Idag tog vi bilder på jobbet. Bilder som ska användas på vår nya hemsida. Det här är jag. Och jag undrar nu vad det är för gammal och trött typ som flyttat in i mig. Är det den där gråa farbrorn jag hela tiden tänkt att jag är som till sist har visat sig?
Det är inte bekvämt att titta på de här bilderna.