Grått, fuktigt, tråkigt

Surt väder idag. Grått, fuktigt, råkallt och tråkigt. Så vi tog bussen ut till Emporia där vi studerade samtidsmänniskans konsumtion. Medelklass-safari så att säga. Tröttnade snabbt och tog bussen till Malmö Muséer istället där vi hade det ganska fint. Gick genom Kungsparken hemåt via Triangeln.

11 kilometer idag. Ella kämpar på bra. Själv kan jag inte låta bli att förundras över den här staden och dess historia. En gång var det här Socialdemokratins modellstad. Idag känns det som att Örebro är det. Något som säger så mycket om hur landet utvecklats. Från DDR till USA på sextiotalet år. Lite sådär i farten bara.

Nio plus nio

Skön dag i Malmö. Nio kilometer löpning ned till havet och tillbaka på morgonen. Sedan nio kilometer till i sällskap av lilla barnet. Vi har pratat om allt och inget. Ätit årets första utelunch (falafelrulle på Möllevångstorget), köpt second hand, kikat på Rytmus här i Malmö, kollat in Stadsbiblioteket, promenerat och haft det fint. En lokalproducerad LP-skiva köpte vi också. På vägen hem gick vi och kollade in Kronprinsen. Ett fantastiskt tidsdokument över arkitektur och stadsbyggande. En gång något av det modernaste och finaste som skådats, idag på dekis.

Morgonens löpning var finfin. Älskar att ta mig genom parkerna ned till havet. Det är så enkelt. Solen i ögonen, knoppar som är nästan redo, en bitande vind (men från söder) och människor i rörelse. Jag vill börja alla mina dagar ungefär så.

Hjärta Malmö.

Tillbaka på Dalaplan

Tillbaka på Dalaplan. I sällskap med lilla barnet. Vi har varit på lägenhetsvisning (superfin lägenhet som var ganska perfekt, men som vi inte kommer att bo i någonsin), fikat på sunkhak och inhandlat baslivsmedel på Willys. Det är skönt att vara här ett par dagar.

Söderut

Det drar. Sportlov i Örebro. Lilla barnet och jag måste iväg. Imorgon tar vi tåget söderut för Malmö, lägenhetsvisning vid Dalaplan och AirBNB. Banken har redan sagt nej, men eftersom jag har sagt ja så åker vi ändå. Vi måste undersöka framtiden. Även om den inte kommer imorgon. Åtminstone inte på Dalaplan.

Det är dags att levla tankarna. Så att de kan bli verklighet någongång.

Hemma vid ett sund


På väg norrut igen efter fina dagar i Köpenhamn och Malmö. Det är så tydligt att jag måste leva här nån gång innan jag dör. Här finns det flera som tänker och gör som jag. Här finns det ett hav. Här är det närmare civilisationen. Extra fint har det varit att mitt stora barn ville hänga med mig under helgen. Åker tillbaka till Örebro inspirerad och med en fin känsla i magen. Och nu längtar jag intensivt efter Någon.
[evp_embed_video url=”http://fredrikwelander.se/blogg/wp-content/2018/08/cph18_2.mp4″]
[quicktime]http://fredrikwelander.se/blogg/wp-content/2018/08/cph18_2.mov[/quicktime]





Hemma och borta


Åkte bort. Kom hem. Eller hur det nu är. På tåget till Malmö skrev jag ned några ord. En början på ett litet tal jag ska hålla. Några ord om att hitta hem. Vad är hemma? Var är hemma? När jag kommer hit till Malmö så känns det allt mer som att det är hemma. Jag vill att det ska bli så i framtiden. Trivs här.
Under tiden är hemma någonannanstans. På en väldigt speciell plats. Bredvid Någon.

Köpenhamn med byrån


Heldag med Four PR i Köpenhamn. Viktiga samtal och planering. Började med 6 kilometers löpning före frukost. Ett par kilometers promenad till lunch. Som för övrigt ledde till ett fint samtal med en entreprenör från USA med en levande story. På kvällen middag på förstklassiga Paté Paté och sedan cocktails på ställe som var coolare än jag. Förstås avslut i hotellbaren.
En bra dag. Nya mål för framtiden. Som tar mig närmare ett annat utgångsläge. Närmare hem.






Framtiden ligger söderut


Någon och jag åkte till Malmö en helg. Det var fint. Viktiga samtal som skavde till ibland. Sköna promenader, mat och prat med vänner. Det här här framtiden finns. På en plats där mångfald är på riktigt och där det byggs en stad för människor. Jag känner mig hemma här, inte i den kalla stad jag lever i. Här finns liv, hav och människor som gör att jag känner mig lite mindre som ett UFO. Och så den där närheten till Tyskland och Europa. Köpenhamn på andra sidan sundet.
Den är inom räckhåll. Men, inte nu. Högst troligen aldrig. Om jag inte väljer att ta steget själv fullt ut någon gång. Rötterna som är nedkörda i den tjälskadade och utarmade jorden i Närke har grävt sig för djupt.
Men, jag ska spara ihop pengar. Försöka skaffa ett bo här också. För andra stunder. För framtiden ligger här. Söderut.